Det blir åtta år. Det blir åtta år utan rättegång. Det blir åtta år i fängelse i under marken. Det blir åtta år utan att träffa deras barn och släktingar. Det blir åtta år utan att andas frihetens luft. Det blir åtta år under tortyr. Det blir åtta år utan kommunikation med andra människor. Det blir åtta år. Det är fängelse i Eritrea. De oskyldiga journalister och politiker fängslade i Eritrea utan rättegång för åtta år sedan.

Det var 18 september 2001. Den dagen började med dålig nyhet som skakade landet. Många förstod att deras frihet blev förkvävdes. Tidigt på morgonen hade jag sovit på sängen när min stora syster ropade mig för att lyssna på nyheter. Nyheten hade redan förbi när jag vaknade upp. Hon berättade mig att alla privat tidningar stängde från den dagen. Jag kunde inte tro på vad hon sa mig. Så måste jag promenera till kontoret. Det var inte så långt från hem till våra kontor. På väg till kontoret såg jag att vår tidning var redan på gatan. Jag blev lite förvånad. Och köpte jag en tidning från kiosken.

När jag hade kommit på kontoret telefonen hade ringt och höll jag telefonen. ”Ni kan börja immigrera och lämna landet”, sa en mannens röst som jag inte kunde veta vem kan han kunde bli och stängde luren. Åtminstone blev jag skakad och lite rädd. Jag tyckte lite gran om vem han kan bli. Och varför sa han den här meningen.

Medan jag tänkte om den telefon ringande, telefonen ringde igen och blev jag rädd att behålla den. Jag tyckte att han ringde igen. Men det var en annan kvinnas röst.

”Hallå det är Setit”, sa jag.

”Finns det några nyheter om de politiker som kallade G-15 som är arresterad tidigt på morgonen”, hon frågade mig.

”Har de arresterad också? ” frågade jag henne igen.

”Har ni inte vet fortfarande”, sa hon.

”Nej, det vet vi inte”, sa jag.

Hon vill läsa i tidningen Setit om det finns nyheter om G-15 politiker som hade arresterad tidigt på morgonen. Men kunde hon inte hitta tidningen på marknaden. Kanske var redan slut på några områden.

En after en kom Setit journalister. Alla var ledsna om aktuellt situationen. Det var inte så mycket prat. Alla de glada och leende i kontoret tidigare var försvinna. Vi hade aldrig tyckte att det var allvarligt. På den tiden hade vi aldrig tyckte att det skulle vara åtta år utan resultat. Vi tyckte bara att de stängde tidningar för kortare tid.

Några dagar senare började regeringen att arrestera journalister också. Nu kommer att bli lite mer farlig. Och samtidigt bestämde jag att lämna min lägenhet och började jag att gömma mig i ett annat gömställe. Efter tre månader bestämde vi att lämna landet. Sen började vi att emigrera som tidigare hade sagt av  telefon ringande.

I avslutningsvis ville jag säga att vi behöver värma den mörk och svarta månad september. Vi behöver arbeta hårdare och hårdare för att fria de arresterade oskyldiga journalister och politiker. Vi behöver kämpa för frihet. Vi har ingen annat alternative.

Semret Seyoum

semretseyoum@yahoo.com